A.

Mildred Pierce, den bästa feel worse serien på länge. Veda Pierce hur kunde du?

Ibland degraderar jag och tycker oerhört synd om mig själv. Jag borde inte ha tid med det, eftersom csn baserar studiemedel på 8 timmars arbete var dag. Med det schemat finns inte tid för att tycka synd om sig själv. Men vi tar oss ändå tid att tycka synd om oss själva. Detta medelklass syndrom bland 80-talister. Igår läste jag om mediearbetande övre tjugoåringar som berättade om sina quatermidlife-crisis. Samtidigt som jag fann deras anledningar till kriser väldigt obefogade kände jag igen mig. Jag tänkte att jag hade rentav haft det värre, än någon pr-arbetare på södermalm, ja det var mer synd om mig! Ibland är man bra på att idka självömkan. Tack och lov ser jag till att det inte händer allt för ofta nu för tiden. Jag har gjort några val och har inte längre lika många frågetecken i min tillvaro. Jag må känna mig överväldigande tråkig och “ofärdig” ibland, men det tråkiga livet ger så mycket mer tillbaka. Men självömkan och saknad på samma dag gör mig gråtmild. Nu har jag helt klart förbrukat denna månadens dos av självömkan och älskar mig själv igen.